Fredagsnöje
Jag har även noterat ett intressant fenomen. När jag droppade ett par bläckdroppar i ett glas vatten och rörde om blev det mörkblått. Det såg ganska fint ut. (Heh. Den kommentaren var väsentlig för att den här amatörmässiga labbrapporten ska få en estetisk touch.) Men, när glaset hade stått i några minuter var färgen puts väck! Den hade inte sjunkit till botten, den var bara borta, som om den aldrig varit där. (Vilket fick mig att undra hur giftigt bläck är, det vore ju faktiskt ett sätt att förgifta någon, eftersom det såg ut som ett vanligt glas med vatten.) Om jag rör om igen förblir vätskan klar, och om jag blandar i fler droppar löser de upp sig på samma sätt. Hur, och varför hände detta? Om någon vet eller har en godtycklig hypotes, så säg gärna till.
Det var dagens mysterium det. Nu tillbaka till skildringen av kvällens aktiviteter. Jag satt och skrev på måfå en stund, sen började jag skriva ner ett par dikter av geniet Poe, bara för att ha något att skriva. Vilket inspirerade mig att skriva något eget. Så jag tänkte att jag kunde skriva en limerick! Nu råkade det vara så att jag inte riktigt visste vad en limerick var för något, så jag tog reda på det. Utdrag från Wikipedia, den ultimata kunskapskällan:
"Limerick är en särskild form av skämtvers som uppkallats efter staden Limerick på Irland. En limerick ska ha fem rader och rimschemat A A B B A. Första raden bör sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör vara ekivokt eller innehålla en oväntad knorr. Antalet stavelser är inte givet, men raderna 1, 2 och 5 ska ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två.
Limerickens egentliga ursprung är okänt; bland andra Edward Lear populariserade formen. En typisk Lear-limerick:
There was an old man of Cape Horn
who wished he had never been born.
So he sat on a chair
till he died of dispair,
that dolorous man of Cape Horn
(ur Lear: A book of nonsense)."
Så. Det verkade ju inte alltför svårt. Det var bara det att jag kände inte för att skriva något skämtsamt. Men jag började skribbla (Blä. Det ordet fungerar inte alls lika bra på svenska.) ner en vers utan att tänka särskilt mycket, och faktiskt så blev den humoristisk ändå. Ironin i den borde inte vara alltför svår att detektera. Det blev väl inte direkt ett skolboksexempel på en limerick, med tanke på det aningen allmänna geografiska namnet, och att det blev lite för många stavelser här och där. Men ett försök i alla fall. Hursomhelst, här är mitt hastverk, dock utan bläckplumparna:
I saw a young man enter my Land
with a face like an angel, and a quill in his hand.
As he walked through my door
he fell to the floor.
For a man who's a poet is more than I can stand.
Det var den kvällen, det. Det vore kul om alla som läste det här skrev en limerick till mig, så kan jag lägga upp allihop, med credit till var och en, naturligtvis. Om ni nu känner er så pass kreativa. Oavsett vilket så önskar jag er en god natt, även om ni skulle råka läsa det här under dagtid. Bonne nuit!
