Winterdragon

Oh night,

What secret holds your starry skies

So marvellous before my eyes

That makes my spirit tremble?

Oh stars,

What magic holds your distant light

So far away, so pure and bright

That his eyes alone resemble?

Oh moon,

What passion holds your growing form

All glowing with a light so warm

That's keeping my heart burning?

Oh love,

What mystery holds your starry skies

Your growing form, your distant light

That fills my soul with yearning?

- Winterdragon (respons uppskattas)

Dagens citat går nog till ingen mindre än mig själv:

Ingo säger:

är det bara jag som stör mig på hennes stavning btw? :P

Ingo säger:

knulfot och "e" överallt

Ingo säger:

:(
Winterdragon säger:

Nejdå, ta det lugnt, jag är också spräkpolis

Winterdragon säger:

Eh

Winterdragon säger:

Språkpolis

Ingo säger:

SPRÄKPOLIS

Winterdragon säger:

XD Det bevisar ju saken.

Ingo säger:

Oja

Tänk så avslöjande ett skrivfel kan vara. Det kanske ligger någonting i Freuds teori om felprestationer ändå...

I can laugh, I can walk

I can dance (though my grace is quite poor)

I can cry, I can talk

I can scream (though my voice is quite sore)

I can sing, I can write

But something's not quite right

For my fingers are cold, and so are my toes

My neck and my arms are dreadfully thin

My kneecaps and joints are obscenely exposed

And my jaws are locked in a macabre grin

I lack both blood and erogenous zones

I am but a skeleton, a pile of bones

I have thoughts, I have views

I have dreams (though mostly nightmares)

I have clothes, I have shoes

I have looks (though they make people stare)

I have teeth, they are white

But something's not quite right

For my fingers are cold, and so are my toes

My neck and my arms are dreadfully thin

My kneecaps and joints are obscenely exposed

And my jaws are locked in a macabre grin

I lack both blood and erogenous zones

I am but a skeleton, a pile of bones

I am tired, I am sad

I am hungry (though no food can make me fat)

I am spry, I am glad

I am thirsty (though I'm leaking like a knitted hat)

I'm feeling vivid and alive, despite

That something isn't entirely right

For my fingers are cold, and so are my toes

My neck and my arms are dreadfully thin

My kneecaps and joints are obscenely exposed

And my jaws are locked in a macabre grin

I lack both blood and erogenous zones

I am but a skeleton, a pile of bones

Skriven av mig, så var snäll och stjäl den inte. Vilka psykiska störningar som orsakade det här poetiska utbrottet är nog inte av något som helst intresse för någon annan än mig själv att rota i, så jag skriver inte mer än så här.

"Limerick är en särskild form av skämtvers som uppkallats efter staden Limerick på Irland. En limerick ska ha fem rader och rimschemat A A B B A. Första raden bör sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör vara ekivokt eller innehålla en oväntad knorr. Antalet stavelser är inte givet, men raderna 1, 2 och 5 ska ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två.

Limerickens egentliga ursprung är okänt; bland andra Edward Lear populariserade formen. En typisk Lear-limerick:

There was an old man of Cape Horn
who wished he had never been born.
So he sat on a chair
till he died of dispair,
that dolorous man of Cape Horn

(ur Lear: A book of nonsense)."

Så. Det verkade ju inte alltför svårt. Det var bara det att jag kände inte för att skriva något skämtsamt. Men jag började skribbla (Blä. Det ordet fungerar inte alls lika bra på svenska.) ner en vers utan att tänka särskilt mycket, och faktiskt så blev den humoristisk ändå. Ironin i den borde inte vara alltför svår att detektera. Det blev väl inte direkt ett skolboksexempel på en limerick, med tanke på det aningen allmänna geografiska namnet, och att det blev lite för många stavelser här och där. Men ett försök i alla fall. Hursomhelst, här är mitt hastverk, dock utan bläckplumparna:

I saw a young man enter my Land
with a face like an angel, and a quill in his hand.
As he walked through my door
he fell to the floor.
For a man who's a poet is more than I can stand.

Det var den kvällen, det. Det vore kul om alla som läste det här skrev en limerick till mig, så kan jag lägga upp allihop, med credit till var och en, naturligtvis. Om ni nu känner er så pass kreativa. Oavsett vilket så önskar jag er en god natt, även om ni skulle råka läsa det här under dagtid. Bonne nuit!

Julpredikan

Församlingen sjunger: När juldagsmorgon glimmar, jag vill ett julbord få

Där mandel i gröten simmar, och sill och prinskorv stå

Predikan: Kära församling! Låtom oss fröjdas! Juletider nalkas, låt det vara en påminnelse om allt vad denna största av högtider står för.

Betrakta inledningsvis de tre vise männens färd till Jesusbarnet med sina gåvor, ledda av Betlehemsstjärnan, klarast av stjärnor. Skola då icke vi färdas med samma målmedvetenhet genom stadens gallerior, sökandes efter gåvor så dyrbara vi förmår finna åt våra kära, ständigt ledda av skyltfönstrens tindrande lampor?

Betänk dock, julen är en tid för frid. I skolen därför slutföra gåvoinförskaffandet innan julaftons morgon infinner sig, så att bestyr såsom smyckning av granen, lackande av paket, grundligt städande av huset i sin helhet, nästan lika grundlig tvagning av den egna lekamen, bakande av pepparkakor, upphettande av glögg, tillredande av maträtter såsom Janssons frestelse, julskinka, prinskorvar, köttbullar, ägg, sill, vörtbröd, lax, risgrynsgröt... för övrigt bör tilläggas att ICA Supermarket har realisation på julmat, just nu 20 % extra julskinka för samma pris, så skynden eder dit så snart gudstjänsten är till ända. Hursomhelst. Så att dessa göromål må förflyta utan jäkt.

Minns att julen är en ljusets högtid; må därför elektriska lampor pryda var buske för att leda eder hem i vinternatten. Ju fler av de gnistrande små lysdioderna desto bättre, men som vi är övertygade om att Jesus skulle ha sagt, vore han ibland oss idag: för Guds skull, byt ut dem mot lågenergilampor!

Dock, i den händelse att, lamporna till trots, mörkret synes eder övermäktigt och den för årstiden osedvanligt milda vinterkylan tränger igenom edra nyinköpta kappor av senaste modell, hys förtröstan! Minns vad Guds ängel sade till de förskräckta herdarna den första julenatten: "Var inte rädda!" För liksom herdarna kunde känna sig trygga i förvissningen att Guds ängel vakade över dem, skola då icke vi kunna göra detsamma under Övervakningskamerornas ständiga betraktande? Ni är alltid sedda, mina barn, av Gud såväl som av Securitas.

Erinra eder dessutom att julen är en solidaritetens högtid. Tänk därför på de förtrampade, som inte får någon julmat på sina bord. När maten synes eder övermäktig skolen ni den ändå tvinga nedför edra strupar, i åminnelse av dem som inte har någon viktuppgång efter julhelgen att kverulera över. Jesus sade: "Saliga äro de hungriga, ty de skola fröjdas vid det gudomliga julbordet."

Lyften nu edra bakdelar och vanka fram mot altaret, och deltag med en hängivelse värdig julandan i nattvarden. Kom och tag emot Kristi kropp, endast 0,2 % fett! Drick också av Hans blod, nu utan tillsatt socker!

Till sist vill jag å kyrkobolagets vägnar påminna om att kollekten är frivilligt obligatorisk, med moms inkluderad. Gå i frid!

Ansvarig för ovanstående textstycke hålles (i all anspråkslöshet): Winterdragon. God Jul.