Winterdragon

Jag stirrar ut, det mörknar redan.
Dagen försvinner så snabbt.
Gatlampans ensamma sken
speglas i regnet, och fullbordar min uppgivenhet.

Det ljuset, det tysta elektriska ljuset
driver mig till vansinne.
Jag vill skrika.
Slå, sparka och krossa.
Ge luft åt mina känslor.
Men de förblir instängda,
likt dämpad gatubelysning.

Inte ens tårar kan jag fälla.
Luften är redan mättad, regnet hänger runt hela mig.
Jag är frusen in till märgen, skakar av kyla och av
känslor som inte kan komma ut.

Jag sitter här och väntar.
På vad vet jag inte, men jag blickar ut
och ser regnet förvandlas till snö.

Jag andas ut.
Ångesten singlar sakta till marken,
medan jag fylls av lättnad och glädje
för första gången på länge.

Helt plötsligt har förtvivlan vänt till hopp.
Jag går ut och dansar i snön.