En SÅN dag...
Halleluja, vilken dag... Världen verkade betrakta mitt blotta uppstigande imorse som en personlig förolämpning, med tanke på att den verkar ha ägnat hela dagen åt att hämnas.
Ett: Min mobil havererade. Föga förvånande förvisso, med tanke på att den är nästan fem år gammal, men icke desto mindre irriterande. Jag konstaterade att det inte fanns annat att göra än att införskaffa en ny, med tanke på att jag inte har någon annan telefon. Väl i telefonbutiken får jag förklarat för mig att det numera knappt går att få tag på mobiler utan kamera och musikspelare. Så jag som var på jakt efter simplast möjliga apparat för att kunna ringa och sms:a med går därifrån med en telefon med 2.0 megapixelkamera och en musikspelare med 2 GB minne, utan planer på att använda några av dessa funktioner...
En annan konsekvens av detta är att alla mina kontakter försvann från telefonboken, så om vänner som önskar fortsatt telefonkontakt med mig (och läser detta) skulle vilja vara vänliga och sms:a sitt telefonnummer till mig så skulle det underlätta fortsatt kommunikation.
Två: Det snöar. Eller slaskar, snarare. Jag har aldrig någonsin tidigare klagat på att det snöar, men nu råkar det vara så att vi har ett teleskop färdigbyggt, och vill gärna kunna se något mer än gatlampor. Det blev en ganska kort observationskväll ikväll, att se en lyktstolpe i 180 ggr förstoring ger liksom inte så mycket...
Tre: Bromsarna på min cykel har valt en väldigt läglig tidpunkt att i stort sett sluta fungera. Cykla i slask utan fungerande bromsar = inte en bra idé. Men på grund av en viss oförutsedd utgift i samband med mobilhaveriet har jag inte råd att åtgärda saken... Jag kommer att vara en trafikfara ett tag framöver, för att gå är jag alldeles för lat för. (En ännu större trafikfara, that is.)
Det märkligaste med den här dagen är nog ändå att dessa missöden inte förstörde den. Av någon anledning går jag runt och är glad hela tiden. Det är bra. Om inte annat kan jag ju alltid trösta mig med att det kunde ha varit värre. Yay för positivt tänkande!
Ett: Min mobil havererade. Föga förvånande förvisso, med tanke på att den är nästan fem år gammal, men icke desto mindre irriterande. Jag konstaterade att det inte fanns annat att göra än att införskaffa en ny, med tanke på att jag inte har någon annan telefon. Väl i telefonbutiken får jag förklarat för mig att det numera knappt går att få tag på mobiler utan kamera och musikspelare. Så jag som var på jakt efter simplast möjliga apparat för att kunna ringa och sms:a med går därifrån med en telefon med 2.0 megapixelkamera och en musikspelare med 2 GB minne, utan planer på att använda några av dessa funktioner...
En annan konsekvens av detta är att alla mina kontakter försvann från telefonboken, så om vänner som önskar fortsatt telefonkontakt med mig (och läser detta) skulle vilja vara vänliga och sms:a sitt telefonnummer till mig så skulle det underlätta fortsatt kommunikation.
Två: Det snöar. Eller slaskar, snarare. Jag har aldrig någonsin tidigare klagat på att det snöar, men nu råkar det vara så att vi har ett teleskop färdigbyggt, och vill gärna kunna se något mer än gatlampor. Det blev en ganska kort observationskväll ikväll, att se en lyktstolpe i 180 ggr förstoring ger liksom inte så mycket...
Tre: Bromsarna på min cykel har valt en väldigt läglig tidpunkt att i stort sett sluta fungera. Cykla i slask utan fungerande bromsar = inte en bra idé. Men på grund av en viss oförutsedd utgift i samband med mobilhaveriet har jag inte råd att åtgärda saken... Jag kommer att vara en trafikfara ett tag framöver, för att gå är jag alldeles för lat för. (En ännu större trafikfara, that is.)
Det märkligaste med den här dagen är nog ändå att dessa missöden inte förstörde den. Av någon anledning går jag runt och är glad hela tiden. Det är bra. Om inte annat kan jag ju alltid trösta mig med att det kunde ha varit värre. Yay för positivt tänkande!
Kommentarer
Trackback
