Winterdragon

Imorgon, den 8 mars, är det internationella kvinnodagen. Det är värt att fira, tycker jag. Det är vettigt att det finns en dag när feminismen uppmärksammas lite extra, även om det givetvis borde vara så varje dag. Feminismen är en så viktig och naturlig frigörelserörelse. Att vara feminist handlar inte bara om att säga "ja, jag är feminist, jag tycker att män och kvinnor ska ha lika rättigheter". Det är så mycket mer än så. Det handlar om att våga öppna ögonen och inse att det är förtryck vi ser mitt framför våra ögon, här, i Sverige, just nu. Förtryck och diskriminering av halva mänskligheten. Den halvan av mänskligheten som råkade födas utan en fallos mellan benen.

Förtryck i form av lägre löner, automatiskt mindervärda åsikter, osynliggörande, förlöjligande, objektiserande. Jag har svårt att förstå hur så många kan finna sig i det. Det är så oerhört skrämmande att se hur folk anser att dessa företeelser är själrättfärdigande bara utav gammal vana, för att det alltid har varit så. För det är inget annat dessa absurditeter till könsroller egentligen är. Gammal, dammig, möglig, rutten vana.

Att vara feminist är att vakna upp och se att det finns ett alternativ, att förstå att konceptet "någonting är gammalt, alltså är det rätt" inte är värt ett dyft. Det behöver inte vara så här. En helt annan värld är möjlig. En värld där vad en människa råkar ha mellan benen inte spelar större roll än ögonfärg eller hårfärg. En värld där begreppet sexuell läggning inte har någon betydelse. En värld utan krav på att alla som inte har någon fallos ska lägga ner absurda summor på att modifiera sitt utseende för att behaga modebranchen och allas ögon, och där det heller inte finns några krav på att personer med fallos absolut inte ska göra detsamma. En värld där varken män eller kvinnor ska behöva skämmas för sina bröst (män får gå med bar överkropp utan att någon säger ett knyst, men så fort en kvinna tar av sig tröjan anses det vara stötande och provocerande). En värld där ordet naturligt förlorar sin betydelse, eftersom allt är naturligt. För vad är mer naturligt än friheten från könsrollerna?

Vem vill leva efter en schablon egentligen? Vem vill vara fångad i ett mönster? Både män och kvinnor är det idag. Feminism handlar om att erkänna att det är så världen ser ut (se sanningen i vitögat!), och helt enkelt sluta att acceptera det. Bryta sig loss. Våga drömma om den värld som är precis inom räckhåll, bara vi ändrar vårt sätt att tänka. En värld där vi inte kategoriseras efter vad vi har mellan benen (det är så väldigt fånigt egentligen, tänk efter!). En värld där alla är fria att vara den en vill vara.

Så, denna världens största, fredligaste och viktigaste frihetsrörelse (för både män och kvinnor!) ska jag fira imorgon. Ska gå ner på stan till demonstrationen på trädgårdstorget. Tråkigt nog var det ingen som ville/kunde följa med, så jag får väl gå dit själv. Men jag är inte ensam. Det finns fler än jag som SKRIKER EFTER RÄTTVISA. Som vägrar finna sig längre. We can do it, sisters (and brothers)!

Jag har dessutom dagen till ära tankat mp3-spelaren med helt suveränt bra kvinnliga artister. Morgondagens soundtrack består av följande sångerskor, allihop rekommenderar jag starkt: Alanis Morissette, Ani Difranco, Anouk, Billie Holiday, Björk, Joan Baez, Joni Mitchell, Martha Wainwright, Sarah McLachlan och Tori Amos.

You and me, we can help change their minds together!
- Alanis Morissette (Sister Blister)

P.S. Alexander Chamberland (som nyligen avgått som språkrör för Grön Ungdom) sammanfattar väldigt bra vad queerfeminism handlar om här och här.