Winterdragon

Weei, det går bra för mig i svenska. Idag jämförde läraren mig med Jonathan Swift för uppsatsen jag skrev till nationella provet. Det var bara källorna som drog ner betyget, de var mest ivägen eftersom jag inte hade fattat förrän mot slutet att vi var tvugna att referera till källorna också, inte bara inspirieras av dem. Ah, men jag är nöjd ändå, tro det eller ej. När jag skrev min satir i julas fick jag höra att Tage Danielsson hade varit stolt, när jag skrev en sonett så kändes den väldigt Shakespeare och när jag höll mitt begravningstal (till min egen begravning, ironiskt nog) påminde jag tydligen om Oscar Wilde. Woho, bättre ego-boosting kunde jag inte fått! De hör ju till mina idoler. Nu ska jag bara se till att få något jag skrivit refererat till Edgar Allan Poe så kan jag känna mig extremt nöjd med mig själv. Kanske dumt att bygga sitt självförtroende på vad andra tycker, men jag tycker faktiskt att jag har förtjänat de här komplimangerna, jag har blivit bättre på att skriva. För att inte tala om vad den där skrivtävlingen gjorde för mitt självförtroende... Resultatet är positivt i alla fall: i och med att jag tror på vad jag själv kan åstadkomma får jag mer inspiration och motivation att både påbörja och avsluta saker. Som det här blogginlägget, till exempel.