Winterdragon

Nu måste jag få klaga lite igen. Det känns befogat efter tre hela veckor av positivism. Jag skrev omtenta i matte för en vecka sedan, och har nu fått veta resultatet. Det gick åt skogen. Ännu mer åt skogen än den ordinarie tentan, vilket det inte borde ha gjort med tanke på att jag faktiskt pluggade och lärde mig det jag inte kunde emellan tentorna. Men det räckte tydligen inte. Det gör mig deprimerad, inte bara för att jag har ännu en omtenta att plugga till, utan det får mig verkligen att tvivla på att jag är smart nog att förstå matematik över huvud taget. Gaah! Matematiker är onda! Hur i helsike kan de vara nöjda med att 81 % av eleverna kuggar på tentan, och betrakta den statistiken som fullt normal?! Till nästa tenta tänker jag kräva en annan examinator än den knasboll som skriver tentorna nu. Arrgh.

Matematik är inte ens ett ämne jag vill läsa, har jag konstaterat nu när jag har läst snart en termin av det. Det är snarare ett nödvändigt ont för att förstå fysiken. Nästa termin blir förhoppningsvis trevligare, för då får jag äntligen läsa astronomi. Yay! Nästa termin blir förhoppningsvis bättre på flertalet fronter. När jag ändå håller på och klagar kan jag lika gärna spy ur mig ännu mer elände: hela konceptet att bo i studentkorridor. Jag är gräsligt trött på det, och har konstaterat att jag hade helt och fullkomligt rätt när jag gissade att det inte var något för mig. Det finns två fördelar med att bo i detta parentestecken: det är centralt, och det är billigt. Annars kan jag inte komma härifrån fort nog. Till i höst har jag förhoppningsvis kommit så långt fram i bostadskön att jag kan få en egen lägenhet.

*försöker bota huvudvärken orsakad av den gräsliga trumhinnesprängande technomusiken i köket med lite välgörande power metal på lagom hög volym för att stänga ute helvetesljuden*