Winterdragon

Trots tidigare nämnda elände fortsätter jag att vara nästan okonventionellt glad. Det finns en hel del att glädjas åt. Se bara:

Idag fick vi leka med svärd på ninjutsuträningen! Yay! I like swords... Saknar långsvärdsfäktningen något enormt, faktiskt. Längtar så tills jag kan ta upp den igen. Jag blir så löjligt glad av att fäktas. Det är en av de där sakerna som får mig att verkligen känna mig levande. Som är fascinerande, utmanande, roliga, inspirerande, som verkligen resonerar med någonting som skulle kunna vara min själ, ja, som är alldeles, alldeles underbara. Det innefattar väldigt mycket mer än långsvärdsfäktning, men jag tänker inte gå in på detaljer om vad jag mer syftar på i denna avgudadyrkan.

Jag har dessutom levlat upp till andra gradens datanörd! Woot, go me! Jag börjar förstå mig på det här med Linux så smått, och vad mer är, jag blir mer och mer intresserad av att förstå det. Det känns ytterst udda att finna datoriserande fascinerande, men jag tror att jag har börjat gå över till den mörka sidan, det vill säga sidan som frivilligt och med entusiasm sitter och fipplar med burkar som den här. Ve och förtappelse, vad händer med mig? Någonting positivt, tror jag faktiskt, även om jag fortfarande inte har vant mig vid att känna att det nog vore en bra idé att lära mig programmera. Och LaTeX är riktigt kul. Oh well. Nu skall jag gå och begrunda min nya världsbild. På återseende.