Till fjälls!
Fredagen den trettonde. Hittills har jag överlevt, å andra sidan har bara halva dagen gått än så länge, så det är nog bäst att inte hoppas på för mycket. Å andra sidan verkar det inte bli en alltför hemsk dag. Det är strålande vackert väder, kärnreaktionerna står som spön... eh. Jag menar naturligtvis att solen skiner plus att det är snö överallt och minusgrader. Fantasktiskt, med tanke på att jag befinner mig i Skåne.
Men inte länge till! På söndag beger jag mig till fjälls, mot Jämtland närmare bestämt. DÄR är det riktig vinter. Yay! Och jag skall försöka lära mig åka snowboard. Med tanke på hur dålig jag är på att åka skidor så har jag inga höga förhoppningar om hur bra det kommer att gå, men med lite tur överlever jag. Det lär visa sig.
Innan dess är det dock hemskheter på gång. Jag skall spendera halva lördagen skrivande en omtenta i ellära. Ack och ve. Det är fullt möjligt att det går åt skogen den här gången också, med tanke på ångesten som har mig i sina klor just nu. Något bättre förberedd är jag dock, sedan återstår det att se om det räcker. Jag skall göra mitt bästa för att hoppas på det, positivt tänkande kan ändå räcka ganska långt, har jag hört.
I och med detta kommer ett blogguppehåll på minst tio dagar, men det är visst ingen ovanlighet numera. Oh well. På återseende, när jag återvänder. Då har jag förhoppningsvis lite mer tid att slösa bort på skrivande.
Men inte länge till! På söndag beger jag mig till fjälls, mot Jämtland närmare bestämt. DÄR är det riktig vinter. Yay! Och jag skall försöka lära mig åka snowboard. Med tanke på hur dålig jag är på att åka skidor så har jag inga höga förhoppningar om hur bra det kommer att gå, men med lite tur överlever jag. Det lär visa sig.
Innan dess är det dock hemskheter på gång. Jag skall spendera halva lördagen skrivande en omtenta i ellära. Ack och ve. Det är fullt möjligt att det går åt skogen den här gången också, med tanke på ångesten som har mig i sina klor just nu. Något bättre förberedd är jag dock, sedan återstår det att se om det räcker. Jag skall göra mitt bästa för att hoppas på det, positivt tänkande kan ändå räcka ganska långt, har jag hört.
I och med detta kommer ett blogguppehåll på minst tio dagar, men det är visst ingen ovanlighet numera. Oh well. På återseende, när jag återvänder. Då har jag förhoppningsvis lite mer tid att slösa bort på skrivande.
Kommentarer
Trackback