Winterdragon

Det snöar! Och är minusgrader, så snön ligger kvar! Här, i Skåne! I november! Så underbart. Hur förjävligt jag än mår och hur många problem som än upptar mina tankar så kan jag helt enkelt inte vara ledsen när det snöar. Förmodligen kommer den att smälta om några dagar, men just nu tänker jag bara vara glad för stunden och trivas och ha kul i snön. Jag undrar hur pass vist det egentligen är att som det heter leva för stunden. Det känns ovant, i vilket fall. Att fundera kring och oroa mig inför framtiden är något jag har ägnat större delen av mitt liv åt. Kanske är det dags att sluta med det. Kanske är det dags att börja finnas istället.

Det här med nördhumor verkar ha blivit ett återkommande inslag i min blogg. Kanske håller jag på att bli än nördigare, i så fall tolkar jag det som ett gott tecken. Nördar brukar i allmänhet vara bra människor. För tidigare episoder, läs här och här. Hursomhelst, liksom tidigare inleder vi det hela med en musikvits:

- Varför spelar pianisten bara i c-dur?
- Han gillar inte när man trycker ner de svarta.

Fotnot: han spelar i a-moll ibland också, naturligtvis. Oavsett om ni förstod den eller inte kanske en fysikvits på temat ellära uppskattas:

- Varför går inte strömmen genom motståndet i en krets?
- För att det vore en ohm-väg.

Fungerar ännu bättre på skånska, kan tilläggas.

Ibland önskar jag att jag inte var så morgontrött. Att jag faktiskt lyckades gå och lägga mig tidigt och kanske vakna utan att det känns som om ondskefulla fåglar hackar på mitt huvud och ett stort stenblock har ersatt min hjärna, och slippa den ständiga tröttheten varje dag samt stundtals huvudvärk och allmän inproduktivitet (om nu inproduktivitet är ett ord...). Tänk vad härligt att för en gångs skull lyckas masa mig upp ur sängen i så pass god tid att jag faktiskt hinner sätta mig ner och äta en ordentlig frukost och sedan cykla i lugn och ro till Fysicum för att vara där innan föreläsningen börjar, istället för att som nu slänga i mig några flingor, cykla som en dåre och sedan ändå komma för sent.

Varför är det så svårt? Varje dag intalar mig att ikväll ska jag bättra mig, lägga mig i tid, och gå upp i god tid morgonen därpå. Ändå fungerar det inte. Det mest irriterande är att jag inte kan hitta någon anledning till att det inte går. Jag skyller på att jag är en B-människa, helt enkelt. Det är vetenskapligt bevisat (även om jag inte orkar rota fram mina referenser just för stunden. kan dock anstränga mig om någon insisterar) att vissa människor är sådana, även kallade nattugglor. Men men, enbart negativt är det inte, jag läste häromdagen (i en tidning jag inte heller orkar hänvisa till för stunden, men fråga om det känns angeläget) att en undersökning hade fastställt att nattugglor är mer kreativa än morgonpigga människor. Ha!

Har för övrigt fått veta tentaresultaten nu. Över förväntan, faktiskt. Elläretentan gick åt skogen, men det visste jag å andra sidan att den skulle göra med tanke på hur hopplöst långt efter jag låg. Mekaniktentan däremot blev jag godkänd på! Yay! Jag kanske inte är för dum för att läsa fysik ändå.

Hej världen! Jag lever fortfarande! Och jag har faktiskt en förklaring till det abrupta försvinnandet (även om det var kortare frånvaro än en vecka den här gången). Min dator havererade! Yayness. Varför är jag inte säker på, men jag skyller på Windows allmänna jävlighet. Men som synes är problemet åtgärdat, tack vare att en mycket snäll människa hjälpte till att rädda livet på min dator. Windows lär för övrigt inte krångla för mig i framtiden, med tanke på att jag har blivit konverterad till Linux, som enligt utsago ska vara bättre på alla möjliga sätt. Huruvida det stämmer eller inte återstår att erfara, hittills är jag något förvirrad, men när jag väl har lärt mig fungerar det förhoppningsvis bra. Ingenting dåligt har hänt än i vilket fall, förutom att min mp3-spelare inte verkar vara kompatibel med Linux, men det kanske går att åtgärda på något vis.

Och yay, jag slipper eländet Word!