Winterdragon

Av någon anledning är den allmänna motivationen för tillfället tämligen obefintlig för min del. Ett livstecken i form av en (dock möjligen torftig) uppdatering kanske ändå kan tvingas fram:

Jag har återvänt från fjällen. Jag lärde mig en sak under min vistelse där (tag lärdom): Snowboard är fullkomligt livsfarligt. Jag åkte skidor halva veckan, vilket gick förvånansvärt bra, sedan skulle jag testa snowboard en eftermiddag, vilket resulterade i att jag ramlade gång på gång på gång för att slutligen ramla på ett så pass olämpligt sätt att jag vred till knäet så att jag knappt kunde gå resten av veckan, än mindre åka utför. Och detta under första åket. Yay me.

Inte för att jag inte hade blivit varnad. Men jag var naturligtvis tvungen att bekräfta att det verkligen var så farligt genom empiriska studier i sann vetenskaplig anda. Jag kommer att halta runt i några veckor framöver, men jag ångrar det inte. Jag undrar om så mycket nyfikenhet egentligen är hälsosamt för min del...

Fredagen den trettonde. Hittills har jag överlevt, å andra sidan har bara halva dagen gått än så länge, så det är nog bäst att inte hoppas på för mycket. Å andra sidan verkar det inte bli en alltför hemsk dag. Det är strålande vackert väder, kärnreaktionerna står som spön... eh. Jag menar naturligtvis att solen skiner plus att det är snö överallt och minusgrader. Fantasktiskt, med tanke på att jag befinner mig i Skåne.

Men inte länge till! På söndag beger jag mig till fjälls, mot Jämtland närmare bestämt. DÄR är det riktig vinter. Yay! Och jag skall försöka lära mig åka snowboard. Med tanke på hur dålig jag är på att åka skidor så har jag inga höga förhoppningar om hur bra det kommer att gå, men med lite tur överlever jag. Det lär visa sig.

Innan dess är det dock hemskheter på gång. Jag skall spendera halva lördagen skrivande en omtenta i ellära. Ack och ve. Det är fullt möjligt att det går åt skogen den här gången också, med tanke på ångesten som har mig i sina klor just nu. Något bättre förberedd är jag dock, sedan återstår det att se om det räcker. Jag skall göra mitt bästa för att hoppas på det, positivt tänkande kan ändå räcka ganska långt, har jag hört.

I och med detta kommer ett blogguppehåll på minst tio dagar, men det är visst ingen ovanlighet numera. Oh well. På återseende, när jag återvänder. Då har jag förhoppningsvis lite mer tid att slösa bort på skrivande.

Jodå, jag är medveten om att min blogg existerar. Jag är också medveten om att jag har ett liv, tämligen mycket just nu, därför blir det inte mycket uppdaterande av. Men lite mer eller mindre anständig nördhumor kan jag väl alltid bjuda på. Denna konversation ägde rum i tisdags på matematicum mellan en kursare och mig:

- Hur går det för dig?
- Jag har potensproblem...

Det hade dock varit roligare om jag hade frågat honom, och fått samma svar, än som det nu skedde. Oh well, en oavsiktlig ordvits är väl aldrig fel. En något mer klassisk och genomtänkt mattevits är väl denna:

- Vad är det som är så kladdigt i matteboken?
- Pythagoras' sats.

That's all for today, folks.