Hugga Gräsmattor
Uppkopplad igen, efter en avkopplad helg. På datorfronten, vill säga. Uppdatering av helgens not-so-avkopplade (om de sedan var avkopplande är en helt annan sak) händelser kommer här:
Fredagen spenderades till största delen på en buss till och från Stockholm. Under några timmar däremellan hann vi också befinna oss i Stockholm, välja ut de två tråkigast tänkbara muséerna och känna oss kulturella. Moderna museet och konstmuseet om jag minns rätt. Vilket jag förmodligen inte gör, eftersom mitt intresse för att titta på konst i museer är ungefär lika med noll. Dagen var dock genomlidbar tack vare en trevlig lunchresturang, en trevlig glass, ett trevligt café och ett trevligt sällskap. Sedan gjorde jag det hela någon intressantare (för de andra) genom att vandra rakt in i en lyktstolpe (Allvarligt?! Var kom den ifrån? Den smög sig på mig!) och nästan lyckas strypa mig själv med ett draperi som hängde för en dörröppning (Jag svär! Det var ute efter mig!). Sådana saker som bara händer på film, egentligen. Jaja. Något ska en väl vara bra på.
Lördagen ägnades åt att rulla ihop och knyta tatami-mattor. (D.v.s. japanska gräsmattor. Inte gräsmattor som så, utan mattor gjorda av gräs. Heh.) Blåsor på fingrarna av allt knytande, och det luktade ganska speciellt, men det var värt det, för...
Söndagen gick åt till att hugga på mattorna med skarpa svärd. Haha. Jag har ägnat helgen åt att hugga gräsmattor. Det ni. Jag har aldrig gjort något liknande. Det var både kul och häftigt, jag har fått en massa insikter. Bland annat att JAG VILL HA ETT SKARPSLIPAT SVÄRD. Suck. Någon dag när jag är rik, så...
Det som är kvar av helgen ska jag ägna åt att sova, så nu blir det inte ett ord mer skrivet ikväll. (Förutom den där meningen. Och den här. Och... gah! Godnatt.)
The Miseries of Life
There are two means of refuge from the miseries of life: music and cats.
- Albert Schweitzer
Indeed.
Skrivkramp
Idag var det nationellt prov i svenska. Skriva uppsats i fem timmar. Jodå, jag utnyttjade varenda minut, något annat hade jag inte räknat med att göra. Men jäklar vilken uppsats det blev! Det var kul att skriva, jag blev verkligen nöjd med den. Tursamt nog för mig hade det skett en miss i beställningen av provmaterial, så vi fick göra provet från 2006 istället. Det innebär att våra uppsatser inte kommer att vara sekretessbelagda som alla andras, och jag kan få tillbaka min. Yay! Visserligen hade jag inte behövt skriva en bra uppsats för att säkra mitt betyg, men jag tror ändå att det här var bland det bästa jag skrivit. Det var värt skrivkrampen.
Jag inser dock, med tanke på hur trött jag är nu, att det kanske var mindre smart att sitta uppe och prata med en viss person till klockan halv tre igår. *skratt* Men det var väldigt givande, jag fick en del uppslag som jag använde i uppsatsskrivandet. När provet var till ända gick jag ut och la mig i gräset. Det är en underskattad sysselsättning, att ligga på rygg i solen och titta upp i himlen. Jag hade glömt hur blå den var.
Framsteg
Woho! Jag har löst översta lagret! Eh, ja. Bara så att alla vet.
Boknörd
Aw. Jag är bara 75% boknörd. Jag får ta och skärpa mig. Synd att det inte gick att få extrapoäng för att ha utvecklat förmågan att läsa gåendes, (nästan) utan att gå in i saker och personer.
Rufus Wainwright
I will never be as cute as you, according to the board of human relations
I will never fly as high as you, according to the board of public citations
These are just the rules and regulations
Of the birds, and the bees
The earth, and the trees,
Not to mention the gods, not to mention the gods
Dragshow
Jag gjorde någonting impulsivt idag! Det råkade finnas två fribiljetter extra på skolan till en teaterföreställning som ettorna skulle gå på på kvällen, så jag tänkte "varför inte, jag har ändå inte planerat något annat ikväll än att sova" och hängde med min frände på äventyr. Det var dragshow! The Young Ladies Of... med Taylor Mac. Och vilken dragshow sen! Något av det bästa jag sett i teaterväg, trots att jag aldrig har sett dragshow förut. Han framförde en vacker, fyndig, intressant, häftig enmanspjäs. Mycket imponerande.
40 percent of the american population believes litterally in what the bible says. Is it because they aren't sophisticated enough to understand metaphors? Just an assumption.
Jag reserverar mig för att inte ha citerat ordagrannt, men budskapet gick fram tror jag. Awesome!
Vårkänslor
Själv har jag lust att göra något liknande. Jag tycks ha drabbats av s.k. "vårkänslor". Jag känner mig glad och lycklig och full av energi. I alla fall just idag. Det känns väldigt udda, eftersom vårkänslor för mig brukar innebära att jag blir djupt deprimerad. Nåväl, det är väl bara att tacka och ta emot.
För övrigt kan jag rapportera att min nya cykel verkar fungera alldeles utmärkt, det är härligt att kunna susa hem nerför backen efter skolan igen, efter att så många månader trött ha trampat till fots.
Jag kan också glatt (och inte så lite stolt) konstatera att jag gör framsteg med Rubiks Kub som jag köpte i Ungern. Den höll på att driva mig till vansinne, men jag tror att jag börjar lära mig något nu. Som synes så verkar jag också ha lyckats öka bloggfrekvensen.
Nej nu får det räcka med positivism. Om jag inte slutar kommer jag nog snart att bli besviken. På återseende alla muntergökar! Ja, och ni som är dystra också. Det går nog över, både och.
The Return of the Blogger
BUDAPEST var det alltså. Det är en intressant stad. För den oupplyste kan jag informera om att den består av två stadsdelar, Buda och Pest som skiljs åt av Donau. Pest är platt medan Buda är mer kuperad. Vi bodde på ett vandrarhem (med en jäkla bra standard med tanke på att det kostade 20 kr per natt och person...) på Pest-sidan, där också sevärdheter som st. Stefans-Basilikan (där vi såg en 1000 år gammal helig mumifierad hand!), Hjältarnas Torg och Parlamentshuset ligger. På Buda-sidan, dit vi vandrade på söndagen, ligger Stadspalatset, Fiskarbastionen och flera vackra kyrkor. Det var så många byggnader och hus att titta på - nästan vartenda ett inne i stadskärnan var ett konstverk med skulpturer och vackra fasader. Synd bara att det mesta håller på att förfalla för att ingen har råd att rusta upp. Vidare har jag ätit en massa langos och god ost, hittat en cool veganrestaurang, varit på karaokebar, vandrat upp på ett berg, badat i ett bad med vatten från varma källor, gått på marknader, varit i en stad från 1200-talet och lärt mig lite ungerska.
Dock grämer jag mig över att jag aldrig fick tillfälle att säga "my hovercraft is full of eels". Heh. Ni som fattar skrattar säkert redan, och ni som inte gör det kan ju alltid googla frasen. För att sammanfatta sammanfattningen av veckan som gått: det var trevligt i Budapest!
Och nu är jag alltså hemma, och planerar att få lite fart på bloggandet igen. Hur länge till jag kan kalla det här hem vet jag inte, snart är jag vilsen i världen som en fjärt i universum. Men det tänker jag inte bry mig om precis just nu. Jag tänker tränga bort ångesten så gott det går genom att tänka på positiva saker. Exempelvis: Jag har en ny cykel! Yay! Visserligen har den inga stänkskärmar än, så jag får nöja mig med att cykla när det är torrt, men den verkar mindre benägen att gå sönder än den gamla. Och så är den svart!
Våren är här, men inte lika mycket som i Budapest. Bosses glassbar har öppnat, var där på premiärbesök idag. Yummie. Pang på med skola imorn betyder att jag borde sova nu. Damnit. Ska jag någonsin lära mig att lägga mig tidigt?! Hursomhelst: godnatt!
Silence
It truly makes the most beautiful music.
Everything it has to give.
It's everywhere, hiding the listener.
Without it, I could not live.
Silence...
Tystnad är det enda som har hörts från mig i bloggväg under de senaste veckorna. Den är så lätt att misstolka. Ändå säger den mer än jag kan säga med ord just nu.
Och mer tystnad lär det bli. På lördag åker jag till Budapest över en vecka, på klassresa. Kanske har jag mer att säga när jag kommer hem. Farewell, until next time, most honored reader.
