Winterdragon

Oj. Jag har just läst en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst. Helt klart och utan tvekan den bästa icke-skönlitterära bok jag kommit över hittills. Okej. Jag skall försöka att vara saklig nu och ge någon slags recension i stället för att bara häva ur mig extatiska läten som nedskrivna blir något i still med "Iiiiiiiiii!!! (tänk fangirl-skrik) Den här boken är awesome och hur bra som helst och helt enkelt jättebra och LÄS DEN FÖR TUSAN!!!" *hrm* Även om jag faktiskt är SÅ exalterad skall jag försöka skriva en något så när saklig recension om varför den här boken är så väldans bra.

Jag kan börja med att tala om vad boken heter. Märk Världen av Tor Nörretranders. I stort handlar boken om människans medvetande; vetenskapliga upptäckter och filosofiska tankar som har lett fram till dagens världsbild. Inte bara hur människan ser på världen, utan också hur hon ser på sig själv. Boken är en sammanfattning av vad vetenskapspersoner och andra har kommit fram till (samt hur och varför de har gjort det) inom områden som termodynamik, kunskapsteori, informationsteori, psykologi, neurologi, religion, civilisation, fysik, kosmologi, logik med mera, som alltihop hänger samman med hur människans medvetande fungerar, uppstod, och hur vi över huvud taget skall kunna diskutera det.

Har vi egentligen en fri vilja, eller är det bara en mycket övertygande illusion? Är vi begränsade i vår förmåga att förstå världen på grund av den begränsade mängd information våra sinnen kan processera? Är vi över huvud taget medvetna om allt som går in genom våra sinnen? Är vår föreställningsförmåga begränsad av samma anledning? När i människans historia uppstod självmedvetandet? Varför uppkom religioner? Vad har skillnaden mellan monoteism och polyteism med medvetandets utveckling att göra? Hur uppstod universum? Skapades det ur ingenting? Är det ens meningsfullt att ställa en sådan fråga? Är världen så som vi upplever den? Är alltihop en illusion? Är det någon skillnad mellan mig och omvärlden? Vad är den stora grejen med att vara människa, egentligen?

Boken är skriven ur en naturvetenskaplig synvinkel, och anledningen till att den tilltalade just mig så oerhört mycket är att den diskuterar saker som jag har funderat på i hela mitt liv. Allt detta och mer har jag filosoferat kring, det skulle kunna sammanfattas i att jag är Nyfiken. Nyfiken på mig själv och världen, helt enkelt. Jag har läst böcker, artiklar, diskuterat med de som har orkat höra på, och funderat tills min hjärna metaforiskt talat har exploderat. För tusan, jag har börjat läsa astronomi och fysik på universitetet på grund av den där nyfikenheten. Och nu har jag läst en bok där jag plötsligt ser alla mina tankegångar nedskrivna i ord. Det gav mig liksom en känsla av hopp och gemenskap. Det är inte bara jag som har tänkt dessa underliga tankar, utan människor som är smartare än jag och högre utbildade har på ett vetenskapligt sätt faktiskt undersökt dessa saker som jag förgäves har suttit och tänkt på i min ensamhet.

Och nu har en fantastisk människa brytt sig om att uttrycka och sammanfatta all denna kunskap så att även dödliga kan begripa vad forskare och filosofer har kommit fram till utan att läsa sig till en mastersexamen på universitetet först. Jag skulle säga att boken är utomordentligt välskriven; lättbegriplig men fortfarande intressant. Jag skulle inte tro att det behövs mer än allmänbildning för att förstå boken, men å andra sidan är det fullt möjligt att mitt referenssystem i den frågan skiljer sig lite från allmänhetens efter nästan ett års naturvetenskapliga studier... Men inte många skulle nog förneka att boken är mycket pedagogiskt skriven.

Det är inte ofta det händer - men den här boken har förändrat min världsbild. Den känns klarare; tankar som låg i dammiga trassliga nystan har ordnat upp sig, och jag har helt klart fått ett nytt perspektiv på både omvärlden och mig själv. Det var delvis skrämmande, men allra mest var det intressant, och det gjorde mig glad och hoppfull, för att inte säga exalterad. Det måste vara en av de bästa sakerna med att vara människa: att känna att en har förstått något. Verkligen kommit till en insikt. Med all min nyfikenhet måste jag säga att det är en av de saker jag tycker allra bäst om i livet. Meningen med livet, om en vill se det så. Boken gjorde mig än mer övertygad om att jag gjorde helt rätt i att välja att läsa astronomi. För tillfället håller jag på att tråkas ihjäl av matte, och jag har ingen aning om vad som kommer att hända om några år när jag står där och skall hitta ett jobb, men hur skulle jag någonsin kunna leva med mig själv om jag lät sådana petitesser komma emellan mig och min nyfikenhet, själva livets essense?

Om jag nu skall avsluta denna spontana och ostrukturerade recension, så tänker jag rekommendera den här boken. Så, läs Märk Världen om du är nyfiken. På världen eller människor eller dig själv eller något relaterat. Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att den här boken passar alla, men om du har det minsta intresse av att ta dig igenom 550 välskrivna sidor (med många fina bilder, haha) för att få en aha-upplevelse av världsomskakande dimensioner så rekommenderar jag å det starkaste att du läser boken snarast möjligt.

Inspirationsfaktorn är skyhög. Nu skall jag ut och Märka Världen.

Yaay! I fredags var jag i Stockholm och såg sverigepremiären av Coraline, i 3D. (www.coraline.com) Och vad kan jag säga? Filmen var helt awesome. Inte vilken animerad barnfilm som helst, utan en äkta stop motion-film regisserad av ingen mindre än Henry Selick (som bland annat ligger bakom A Nightmare Before Christmas, som Tim Burton dock fick i princip all cred för). Filmen har arbetats på i åtta år (!), och det märktes. Från mitt oproffesionella perspektiv skulle jag säga att den är ett mästerverk, och det är det en inte oansenlig mängd människor som håller med mig om. Lyd ett mycket gott råd: gå och se den. På bio. I 3D om möjlighet finns. Och har du inte läst boken av Neil Gaiman, gör det. En skräckhistoria för vuxna, en äventyrsberättelse för barn. En riktigt bra bok, helt enkelt.


Koumpounofobi, någon?

Yey, jag är sjuk. Och det regnar ute. Och jag är ensam. Och det är mitt i natten. Ypperligt tillfälle att se på film med gott samvete, med andra ord.

Dragonheart blev det. Ingen vidare höjdarfilm på något som helst område, måste jag säga. Möjligen med undantag för att Sean Connery gör drakens röst, det gjorde filmen över huvud taget sevärd. Jag kunde ha suttit och stört mig på brister i svärdshanterande, dialog, originalitet, effekter, allmän logik i handlingen, djup, budskap... Men jag var fullt medveten om vilken film jag satte mig och såg, och hade således inga höga förväntningar på den. Okej, det är så ett svärd används - banka det mot motståndarens svärd, gärna egg mot egg, det kan jag köpa. Okej, efter ett yxhugg i magen dör folk stammande på fem sekunder, det duger för den här gången. Okej, hennes lockar ligger perfekt efter en halvtimmes strid i skogen, det är lugnt. Det kan jag tro på.

Vad jag istället fann mig själv störa mig på var filmens astronomiska brister. Jag tror att jag har överträffat mig själv i nördighet. En mestadels kass fantasyfilm från 1996, och jag stör mig på bristande korrekthet hos stjärnors positioner. Det här borde inte vara en spoiler på något vis, men för all del, sluta läs om det känns angeläget. Slutscenen går ut på att en bit av stjärnhimlen, då främst stjärnbilden Draco (draken) visas. För det första har de placerat den fel. Den ligger för lågt i förhållande till Ursa Minor, dess svans borde befinna sig mellan Ursa Minor och Ursa Major, vilket den inte gör. För det andra är svansen böjd åt fel håll. För det tredje verkade övriga stjärnor utplacerade på måfå och av homogen ljusstyrka. För det fjärde, som dock är för mycket begärt med tanke på att det skall se någorlunda bra ut på film, alla stjärnor i stjärnbilden tycks ha samma magnitud (omkring minus fyra apparent skulle jag tippa på...). Och det femte som slog mig - filmen utspelar sig på 900-talet. Över tusen år sedan. På en sådan tidsperiod hinner stjärnorna i en stjärnbild flytta sig inbördes. Det här är visserligen inte så mycket kritik som en tanke - hur exakt såg Draco ut på den tiden? Det hade varit intressant att veta. Mitt stjärnsimuleringsprogram (Stellarium) visar inte hur stjärnorna rör sig i förhållande till varandra. Om någon som läser detta mot förmodan har ett tips om ett program som tar med det i beräkningen (helst open-source och linux-kompatibelt) så blir den här astronomen glad.

Nåväl, slut med fantasy och nördigheter för ikväll. Någon gång måste jag ju gå och lägga mig också. Godnatt människor, när ni nu än råkar läsa detta!

Vill du se något helt fantasktiskt? Det här hur coolt som helst. Jag lovar. Titta här:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

Bokrean i år var okonventionellt intressant, måste jag säga. Tro det eller ej, men jag hittade Necronomicon bland titlarna med nedsatt pris. Mwahahaha! Så om märkliga uppenbarelser i form av äldre gudar och hiskeliga monster börjar materialiseras under den närmsta tiden vet ni vad som pågår. Någon helt annan stackare än jag kom över en bok på rean som visade sig ytterst olämplig för högläsning. För inte skulle väl jag...?

Lyd ett gott råd: lyssna på Amanda Palmer. Hon är fantabulöst bra.


"Who Killed Amanda Palmer" Video Series - Part 3: Ampersand from Amanda Palmer on Vimeo.

The ghetto boys are cat-calling me as I pull my keys from my pocket
I wonder if this method of courtship has ever been effective
Has any girl in history said "sure, you seem so nice, let's get it on"
Still I always shock them when I answer "Hi, my name's Amanda, and

I'm not gonna live my life on one side of an ampersand
And even if I went with you I'm not the girl you think I am
And I'm not gonna match you, 'cause I'll lose my voice completely
No I'm not gonna watch you, 'cause I'm not the one that's crazy"

Indeed it is. God jul och julefrid, yeah right. Jag har fortfarande feber, och har dessutom tappat rösten. Helt seriöst. Det enda som kommer ut när jag försöker prata är något slags väsande i falsett, sedan bryter omfattande hostattacker ut. Inga ord går att urskilja, men jag kan viska korta meningar åt gången. Min hals är helt förstörd.

Nåväl. Hoppas att resten av världen har en trevligare jul än vad jag har. Som någon slags julklapp kommer här en juldikt som matchar mitt humör:

Midvinternattens köld är svår, tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt.
Livsandar snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

Nio små Nissar i midnattstimma, traskar fram i månljustrimma.
Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta Nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har, där sju små Nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av Tomtehand, suger misse bort från tand.

Sex små Nissar mot julbordet ila, snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista Tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod, mattan färgas röd av Tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

Fyra Nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp, och tar för sig av varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav, likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små Tomtar i granen svingar, mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin lilla lek.

Två små Tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar, men detta den ej då stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var, inte en jävla Tomte finns kvar. 

God jävla jul... *mutter mutter*

 

Vad sägs om att lära sig ett nytt språk såhär lagom till jul? Kinesiska till exempel. Hur svårt kan det vara, egentligen? Som en snabbkurs kommer här några användbara fraser. Enjoy!

O stars,
isn't it from you that the lover's desire for the face
of his beloved arises? Doesn't his secret insight
into her pure features come from the pure constellations?

- Rainer Maria Rilke (ur 'The Third Elegy')

Ah, poesi! Varför får en stjärnklar natt mig att känna så mycket? Vad är det för sällsam magi? Jag måste deponera alla känslor någonstans, innan jag drabbas av galenskap. Poesi är för mig det bästa sättet att undvika att sprängas i småbitar inifrån. Å andra sidan kanske det är just det poesi är: ett uttryck för galenskap?

- If you had known this was gonna happen, would you have done it?
- I would rather have had... one breath of her hair... one kiss of her mouth... one touch of her hand... than an eternity without it. One.

Ur City of Angels. En helt underbar film. Så vacker och välspelad. Dessutom har den ett ovanligt bra soundtrack med så utmärkt musik som 'Angel' av Sarah McLachlan, 'Uninvited' av Alanis Morissette och 'I grieve' av Peter Gabriel. Och så en låt som jag inte hade lagt märke till förrän när jag såg om filmen idag, men som har gått på repeat i mina öron sedan dess. 'Iris' av Goo Goo Dolls. En hemskt bra låt, lyssna på texten...

Midsommarafton kom och gick, och lägligt nog var jag sjuk. Men det blev en riktigt rolig dag ändå, eftersom jag och Alexandra förnekade det typiska midsommarvädret och hade Shrek-maraton! Alla tre filmerna + Shrek the halls, sushi och jordgubbar med glass. Visserligen blev det inget skuttande runt en fallossymbol, men allt som allt var det inte illa med en något okonventionell midsommarafton. Inte alls illa.

Imorgon börjar jag jobba, klockan sju. Jag ser faktiskt fram emot det trots att det är städjobb det rör sig om, jag känner mig lyckligt lottad som överhuvud taget har fått ett jobb i sommar. Och i augusti flyttar jag. Det ska bli så skönt att komma till ett nytt ställe och slippa mina föräldrar. Visserligen har jag inte hittat någonstans att bo än, men det löser sig säkert. Är inte det den bästa av känslor; att allting kommer att bli helt okej?

I'm not the one with a problem, it's the world that seems to have a problem with me!
- Shrek (en av mina största idoler)

Ah, drakar. Dessa underbara varelser. Hur mycket drake är du? Enligt testet är jag 69% drake: dragon trapped in a human body. Visste väl det.

Have you ever found youself thinking, "Pesky mortals" when in a human gathering place?
Every time!

Have you ever been stopped by a police officer and told him/her that they can't give you a ticket because you're a dragon?
Nej, men jag önskar att jag hade gjort det...


Mysteriet med vart de försvunna strumporna tar vägen är löst!
(Förresten så håller jag på och läser boken i bakgrunden, "The Dragon Quintet", just nu. Riktigt bra novellsamling om drakar, rekommenderas starkt, speciellt "Love in a Time of Dragons" av Tanith Lee.) 

Wihiii! Jag har sett Blackmore's Night live! Vilken fantastisk konsert det var. Underbart, vackert, roligt, häftigt. Adjektiven låter så tråkiga jämfört med hur bra kvällen var. In good company, as well! Och eftersom vi hade klätt upp oss (notera skillnad mellan klä upp och klä ut) i medeltidskläder blev vi ombedda att sitta på andra raden, de bästa platserna i hela lokalen. (Som var Göta Lejon, btw.) Coolt! Vi sjöng med och dansade, och de spelade både Diamonds and Rust (jag är kär i den låten!) och Wind in the Willows. Och många andra av deras bästa låtar. Musik är magiskt, det får mig att må så bra. Ah, det är en konsert jag kommer att minnas länge...



Raise your hands and your glasses too
We will dance the whole night through
We're going back to a time we knew
Under a violet moon

Spexet är uppspelat, trots stor tidsbrist blev det succé! Jag känner mig outsägligt nöjd med att ha blivit mordhotad av en viss sammare p.g.a. att vi (mestadels jag) drev med dem så mycket. Inte blev stämningen bättre av att vi utklassade dem i den överupptrissade fotbollsuppgörelsen på kvällen heller! Strange as it may sound, jag kommer att sakna dem. Jag kommer att sakna Björkö!!! (Ja, med tre utropstecken. Minst.)

Det var så coolt att vi kunde ha med Time Warp i spexet. Usch vad jag kommer att sakna min klass...



Let's do the Time Warp again!

Jag har just fått veta en tråkig nyhet. Chainmail Bikini kommer att läggas ner! Visserligen har det väl varit väntat ett tag, med tanke på försenade uppdateringar och upprepade löften om återkomst, dock misslyckade sådana. Trist, med tanke på att det var en väldigt bra webbserie. Nåväl, det var kul så länge det varade, jag rekommenderar alla som har något som helst intresse för fantasy eller rollspel att gå in i arkivet och läsa.

Men men, min värld har inte gått under helt, Order of the Stick finns ju kvar! Jag har snart läst igenom hela arkivet, det är väldigt svårt att sluta eftersom också den är en mycket bra webbserie om fantasy/rollspel/humor. Ett tips bara till den som vill läsa: börja med episod ett, berättelsen kan nog kännas lite förvirrande av att läsas baklänges...

När jag ändå är inne på ämnet webbserier (vilket är min fria översättning av webcomics, hur korrekt den är vet jag inte) kan jag passa på att tipsa om Dungeon Master of the Rings, som är en hysteriskt rolig tolkning av hur Sagan om Ringen kunde ha sett ut som bordsrollspelskampanj, gjord av Shamus Young (som förövrigt skrev manus till Chainmail Bikini). Lämpar sig särskilt att läsa för LotR-fans som någon gång i sitt liv har spelat rollspel. Darths and Droids är Star Wars-sagan med samma koncept, dock inte riktigt på lika hög nivå om jag får säga min mening. Men jag kanske är partisk.

Slutligen, det vore hädelse att skriva ett blogginlägg om webbserier utan att nämna xkcd. Ren briljans, helt enkelt.

Wow, det här måste vara något slags rekord. Tre blogginlägg på en dag. Inte illa. Jag kom bara att tänka på hur underbar Rufus Wainwright är - älskar hans röst, hans texter och hans musik. Och hans publikkontakt. Hur är det möjligt att inte gilla honom? Den här videon, till låten Rules and Regulations, är bara så härlig:



I will never be as cute as you, according to the board of human relations
I will never fly as high as you, according to the board of public citations

These are just the rules and regulations
Of the birds, and the bees
The earth, and the trees,
Not to mention the gods, not to mention the gods

Enjoy: Monty Python-sketchen Spam, som förutom att vara briljant även gav upphov till uttrycket "spam" som idag används i betydelsen oönskad e-post. Tilläggas bör att det som serveras i sketchen inte är skräppost, utan konserverad grisbog ("spiced ham" = spam).

Det här kallar jag underhållning:



Heh. Tänk att göra det på riktigt. Tänk bara! Mwahah.

A tribute to valentines day (sort of):



What the hell am I doing here? I don't belong here...