Spex
Det var så coolt att vi kunde ha med Time Warp i spexet. Usch vad jag kommer att sakna min klass...
Let's do the Time Warp again!
Fortune cookie
Many will travel to hear you speak.
Tänk om jag kommer att bli en stor talare. Jag som är rädd för att prata inför folk. Om det nu blir sant; jag undrar vad jag kommer att tala om?
Eftertanke i listform
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Tre klasskamrater och varsin glass. :)
Vilken är den senaste filmen du sett? Måste ha varit Howl's Moving Castle.
Vem ringde du senast? Det minns jag inte.
Vem ringde dig senast? Det var inte till mig...
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Skicka sms, det är läskigt att ringa till folk.
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta. Tills för två månader sedan...
När såg du senast din mamma? Igår.
Vilken ögonfärg har du? Blå.
När vaknade du i dag? 9.20 (sovmorgon på en tisdag! yay!)
Vilken är din favoritplats? Jag tror inte att den finns på riktigt. Eller så har jag bara inte hittat den än.
Vilken plats föredrar du minst? Mantorp. Det är inget sammanträffande att buss 666 stannar här.
Var tror du att du befinner dig om tio år? Förhoppningsvis fortfarande i livet.
Vad skrämde dig om natten som barn? Morran! 0_0
Vad fick dig verkligen att skratta senast? En trevlig födelsedagsfest.
Hur stor är din säng? Tillräckligt stor.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
Sover du med eller utan kläder? Definiera kläder, tack.
Hur många kuddar har du i sängen? Mer än tillräckligt många.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota! Förutsatt att det finns gräs och inte är vinter.
Är du social? Nej.
Vilken är din favoritglass? Green mouse icecream! ;) Näh, det är för svårt att bestämma sig. Jag ÄLSKAR glass!
Tycker du om kaffe? Usch nej. Thé, däremot.
Vad dricker du till frukost? Apelsinjuice. Thé om jag för ovanlighetens skull har lång tid på mig.
Kan du spela poker? Ja, men hur pass skicklig jag är lämnar jag osagt.
Tycker du om att mysa/kela? Ja. Med katter, vill säga.
Är du en beroendemänniska? Beroende av viss litteratur, ja.
Känner du någon med samma födelsedagsdatum som dig? Ja, min SYSTER.
Kan du några andra språk än svenska? Go figure.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
Äger du dyrbara smycken? Nej. (Vad är det här för creepy fråga? Tänker du råna mig?!)
Vad har du närmast dig just nu som är rött? Mitt blod. Hah.
Flirtar du mycket? Nej, det har nog aldrig inträffat.
Kan du byta olja på bilen? Rent teoretiskt, ja.
Vilken var den senaste boken du läste? The Wake. Looooovely :)
Läser du dagstidningen? Det händer.
Prenumerera du på någon veckotidning? Nej.
När var du i kyrkan senast? 17 april, St Stefansbasilikan i Budapest!
Ångrar du något i ditt liv? Nämn det inte ens...
Hur många adresser har du bott på? Tre, hittills.
Har du hoppat bungyjump? Nej, men skulle vilja.
Har du kvar blindtarmen? Så vitt jag vet. O_o
Umgås du med din barndomsvän? Nej. Inte den äldsta.
Vilken var den bästa semestern? Pass.
Osynlighetsmantel
Lördagkvällen spenderades i trevligt sällskap, firande min frändes nittonde födelsedag. Mycket roligt gjorde vi, och det involverar exempelvis stekta bananer med kolasås, chokladpaj med ingefära, buande och hurrande till ESC, twister, knullfot, och ett parti Tabu, ett spel som går ut på att förklara ord utan att säga själva ordet. Helkul, speciellt episoden då vår lagkamrats förklaring löd "något som används när man inte vill synas" och jag och Ingo utbrister synkroniserat: OSYNLIGHETSMANTEL! Konstigt nog var det fel, kamouflage skulle det vara, men icke desto mindre förtjänar det stilpoäng, tycker jag...
Söndagens aktiviteter bestod av att läsa The Kindly Ones. Och inte så mycket mer. Det är nog bäst att jag inte skriver mer om Sandman nu, annars finns det risk att jag fortsätter hela natten. Addictive, milt uttryckt.
Och, som synes, så ägnades måndagkvällen åt att catcha up i bloggväg. Och att förlora mig i musik, men det är ingen ovanlighet.
Elektricitet och frekvent slumrande
Jag vill ha en gnistinduktor hemma!
Kvällen spenderades med en cider, färsk ananas och World's End. Kan det bli mycket bättre? Vid nio somnade jag, av misstag den här gången också, så det blev inget rapportskrivande som det var tänkt. Jag råkar somna allt oftare nuförtiden, det räcker med att jag blundar och lutar huvudet mot något. Kanske mindre bra, eftersom jag blir så förvirrad varje gång jag vaknar. Det är något speciellt, mystiskt med de där ögonblicken som är så svåra att hitta - och ännu svårare att fly från - när de medvetna tankarna blandas med drömmar och tiden förvrängs så att föreställningen uppstår om att ha varit borta i timmar, eller rentav dagar, när det i själva verket inte har passerat mer än tio minuter.
Sleep, those little slices of death. How I love them.
Kärnkraftverk
Torsdagen spenderades på OKG, kärnkraftverket i Oskarshamn. På förmiddagen fick vi höra på en föreläsning av en människa vars åsikter om kärnkraft inte var särskilt svåra att härleda till det faktum att vederbörande var anställd på ett vinstdrivande företag som äger kärnkraftverket i fråga. Ämnet slutförvaring verkade undvikas systematiskt, och om en ställde en fråga så var det som att prata med en politiker - samma mening som innan upprepas, fast med andra ord. Pfft. Till skillnad från min fysiklärare som känner sig kluven i fråga om kärnkraft (ordvitsen var inte menad förrän jag poängterade den, tydligen...) så har jag tagit ställning i frågan. Jag tycker inte att kärnkraft är en bra väg till energiförsörjning. Det är helt enkelt oansvarigt att stoppa ner radioaktiv substans i urberget för förvaring i hundratusentals år, hur säkert det än påstås vara. Det är just de saker som inte sägs kunna gå fel som får mest ödesdigra konsekvenser när det väl inträffar. Och givetvis kommer det att göra det, i enlighet med Murphys lag om alltings jävlighet:
Allting som kan gå fel, kommer att göra det.
Visst, det är positivt att kärnkraft inte släpper ut lika mycket koldioxid som exempelvis kolkraft, men jag tycker inte att det är ett alternativ till att utveckla miljövänliga sätt att tillvarata energi. Det går, det är jag övertygad om, om bara politikerna får tummen ur röven och verkligen satsar på det. Argumentera gärna med mig, nu när jag har statuerat ännu en av mina provocerande åsikter. By the by så måste jag citera Delirium, bara för att det passar så bra och för att Sandman äger (och för att jag läste ut The Kindly Ones idag):
Our existence deforms the universe. That's responsibility.
Så. Med det sagt - tillbaka till kärnkraftverksbesöket. På eftermiddagen fick vi ikläda oss gula overaller, blå hjälmar och floppsiga skoskydd och vandra runt på själva kärnkraftverket. Lite läskigt, men tydligen är det mindre strålning inuti ett kärnkraftverk än utanför. Och mätarna sa att vi inte var kontaminerade när vi gick därifrån. (Hah. Kontaminerad. Vilket fint ord. Nästan lika fint som makulerad.) Det är ändå lite skrämmande att veta att i tanken som syns där nedanför pågår fission av urankärnor för fulla muggar. Efteråt fick de som ville bada i havet där de släppte ut kylvatten, men vi var bara två som vågade. Det var över tjugo grader varmt. I havet, i maj! Strömt var det, och massa fiskar, men skoj.
Dock har jag en fråga som jag fortfarande inte vet svaret på. Vad sjutton står OKG för? I guess some things are better left unknown...
Hjärnsläpp
R.I.P. Chainmail Bikini
Men men, min värld har inte gått under helt, Order of the Stick finns ju kvar! Jag har snart läst igenom hela arkivet, det är väldigt svårt att sluta eftersom också den är en mycket bra webbserie om fantasy/rollspel/humor. Ett tips bara till den som vill läsa: börja med episod ett, berättelsen kan nog kännas lite förvirrande av att läsas baklänges...
När jag ändå är inne på ämnet webbserier (vilket är min fria översättning av webcomics, hur korrekt den är vet jag inte) kan jag passa på att tipsa om Dungeon Master of the Rings, som är en hysteriskt rolig tolkning av hur Sagan om Ringen kunde ha sett ut som bordsrollspelskampanj, gjord av Shamus Young (som förövrigt skrev manus till Chainmail Bikini). Lämpar sig särskilt att läsa för LotR-fans som någon gång i sitt liv har spelat rollspel. Darths and Droids är Star Wars-sagan med samma koncept, dock inte riktigt på lika hög nivå om jag får säga min mening. Men jag kanske är partisk.
Slutligen, det vore hädelse att skriva ett blogginlägg om webbserier utan att nämna xkcd. Ren briljans, helt enkelt.
Femton timmars sömn
Ah, men jag kanske behövde lite sömn. Torsdagen blev milt uttryckt inte riktigt som jag hade planerat (men desto trevligare!), och det resulterade i en alltför sen kväll. Nu är bekymret hur sjutton jag ska hinna med allt skolarbete jag borde ha gjort i torsdags och i fredags. Det är inte långt kvar tills betygen sätts. I korthet har jag två tänkesätt att välja mellan nu. Antingen gräva ner mig i ångest och panik eller tänka "whatever". Har inte riktigt bestämt mig för vilket än.
Angående pluggande
Och ändå är jag inte trött på att plugga, att döma av att jag tänker börja plugga fysik i höst, och funderar på att läsa en mattekurs i sommar. Hmm, jag kanske borde vara trött på att plugga med tanke på det där med att gå in i väggen och att ha gått i skolan konstant i tolv år. Ändå är jag mer motiverad än någonsin. Lustigt. Jag skyller det på min nyfikenhet: det är kul att lära sig!
Ah well, tillbaka till att försöka tränga undan studentångesten.
Lite självdyrkan
Äger din katt dig?
1. Väljer du dina vänner beroende på hur mycket din katt gillar dem?
2. Ökar din önskan att samla på katter under stress?
3. Köper du mer än 25 kg kattsand i månaden?
4. Tömmer du kattlådan efter varje besök? Väntar du vid den med skopan i handen?
5. Tycker du att det är rart när katten svingar sig i gardinerna eller slickar på smöret?
6. Medger du för icke kattägare hur många katter du egentligen har?
7. Sover du i samma ställning hela natten för att inte störa katterna när du rör dig?
8. Pussar du din katt på munnen?
9. Ger du din katt godbitar från bordet med din egen gaffel?
10. Sitter din katt vid bordet (eller rentav PÅ bordet) när du äter?
11. Sover din katt på ditt huvud? Gillar du det?
12. Har du fler än fyra öppnade men ej godkända burkar med kattmat i kylskåpet?
13. Tittar du på TV-program som du inte gillar därför att din katt sover på fjärrkontrollen?
14. Har du köpt en video med akvariefiskar för att underhålla din katt?
15. Kan du tänka dig att stå hur länge som helst med öppen dörr i iskallt regn medan din katt bestämmer sig för att gå ut eller in?
16. Stannar du hellre hemma en kväll med katten än går ut på en dålig träff?
17. Ger du din katt julklappar? Lägger du ner mer på din katt än på din make/maka?
18. Skickar du julkort föreställande en katt i knät på jultomten? Skriver din katt sitt namn under?
19. Väntar du med att bädda sängen tills din katt behagar stiga upp?
20. Äter din katt ur slipade kristallskålar för att ni har sett samma reklam på TV?
21. Tillagar du din katts mat i mikron? Tillreder du den från grunden?
22. Går du ur sängen över gavlarna så att du inte stör katten som sover?
23. I affären, förser du dig med kattmat och kattsand innan du handlar något åt dig själv?
24. Tillreder du en egen julskinka/helgskinka åt katten vid storhelger?
25. Kräver din katt en påkostad söndagsfrukost bestående av ägg, mjölk med lax, räkor eller forell?
26. Har du bilder på din katt i din plånbok? Visar du dem när dina vänner visar bilder på sina barn? (Statistiken påstår att 40 % av kattägarna har bilder på sina katter i plånboken)
27. När du talar med någon i telefon, insisterar du på att de skall säga ett par ord även till din katt?
28. Går du bara ut med sådana som har katt? I så fall, brukar du ordna en dubbelträff (med katterna) för att se hur de kommer överens?
29. När någon besöker ditt hem för första gången, brukar du presentera din katt formellt?
17 av 29 för min del. JA, mina katter äger mig. Jag tror att det räcker för att definiera mig som kattmänniska.
Hundar har ägare, katter har tjänare.
The road goes ever on and on...
Men nog kämpade jag bra alltid. Jämfört med vissa andra *HOSTsammareHOST* var min inställning alltigenom positiv. Jösses, de stackars satarna. Det är ju nästan patetiskt. Vi hade en sak som vi var tvugna att bära med oss - vatten för dagen - och trots att de skickade med all sin övriga packning med lärarens bil så misslyckas de med detta konststycke. Jaja. Någonting ska man ju ha att skratta åt också... (Även om jag är fullt medveten om hur underhållande de fann det att jag och min kompis frivilligt bar våra ryggsäckar när vi kunde slippa. Det är bra att underhållning är en fråga om perspektiv.)
All in all, det var en rolig och spännande vandring, jag klättrade ner i grottor för första gången i mitt liv. Trodde inte jag skulle våga, men det var riktigt spännande. Äkta trollgrottor; kallt, mörkt och fuktigt. Rätt skönt med tanke på det enligt normen definierade vackra vädret vi hade under vandringen. Själv hade jag nog föredragit regn framför stekande sol, om inte annat så för att då skulle mina regnkläder inte vara nerpackade förgäves.
Ikväll har det varit studentskiva, också det trevligt. Nu är jag Trött med stort T och ska dra mig till sängs. Efter att jag har nämnt dagens kommentar från en person som ska förbli onämnd vid namn (ledtråd: mig fast kort), under en omgång Med andra ord:
Jag tror att han har jeansjacka... (= Ett försök att förklara vem James Dean var utan att nämna hans namn)
Way to go, vi vann! (Trots att jag inte knäckte just den...)
Min version av sportbloggande
Fånigt är vad det är. Jag menar: vuxna män som springer omkring i shorts och jagar efter en boll. Det är ju pinsamt. Om de nu har sådana böjelser kan de väl gå hem och göra det där ingen ser. Fotboll. Pfft. Och de förväntar sig att jag frivilligt ska springa omkring där och fåna mig och sparka på ett luftfyllt klot. Utan att skratta ihjäl mig. Och utan att tappa respekten för mig själv. (Jävlar, vilken självrespekt jag har byggt upp helt plötsligt. Let's hope that it's a good thing.) Varför?! Det är ju fullkomligt livsfarligt. Bollar som kommer flygande i hundratals kilometer i timmen, jag kan ju bli knockad medvetslös.
Svettiga, exalterade människor i överflöd samlas på läktare och framför TV-apparater för att titta på skräpet dessutom. De betalar för det. Knäppskallar. Jag skulle knappt göra det om jag så fick betalt. Jag har aldrig förstått mig på fotboll. Springa runt på en gräsmatta och dribbla, göra inkast och passa och allt vad det heter. Och detta vansinne ingår i skolidrotten för att bevara vårt kulturarv. Bah. Jag säger bara en sak. Fäktning. Det är äkta.
...
MADNESS HAS A REASON!
Min version av modebloggande
- Oscar Wilde
Helt sant. Efter att ha ägnat några timmar med Faster och Pappa åt att shoppa studentskor till mig är jag ännu mer övertygad om tesens sanningsvärde. Shoppa förresten. Yech, jag hatar det ordet. I fortsättningen tänker jag använda införskaffa, om jag inte använder det där gräsliga ordet i rent förakt. Hursomhelst. Jag har gjort observationen att skomodet för kvinnor är absolut gräsligt. Så fult att jag inte förstår hur någon med någon som helst självrespekt ens skulle fundera på att ta på sig sådana skor. Men nåväl, det är som det är med den saken. Mig stör det inte om folk tycker att sagda skor är sagolikt vackra och glatt tar på sig dem. Var och en har rätt till sin egen smak.
Det som stör mig är att modebranchen inte tycks vilja ge mig den rätten. Eller de stackars insnöade människorna runtomkring mig heller, för den delen. Det tycks finnas en lag som säger att bara för att jag är kvinna ska jag frivilligt ta på mig pumps, högklackat och nätta sommarsandaler (och allt vad det nu heter), och helst trivas i dem och tycka att de är snygga. Det anses stötande, uppseendeväckande och fullkomligt oacceptabelt för mig att vilja klä mig i kläder som definieras som manskläder. What the hell?! Vad hände med min fria vilja? Varför måste samhället till varje pris hindra mig från att vara den jag vill vara, bara för att det inte råkar stämma överens med vad majoriteten av kvinnorna vill (eller inbillar sig att de vill) vara?
Jag ser det som en personlig kränkning och restriktion att behöva följa de här fåniga reglerna kallade mode för att få en gnutta respekt. Samtidigt kräver de av mig att jag ska tappa all min självrespekt. Det går inte ihop. I mitt tycke är de som förtjänar respekt de som verkligen vågar ha så pass mycket respekt för sig själv att de klär sig så som de vill för sin egen skull och inte för att behaga allmännheten genom att visa upp sin kropp. Missförstå mig inte nu - jag hyser inte agg mot människor som väljer att gå omkring i höga klackar, kort kjol, tights och urringning. Om de trivs i de kläderna och gillar bilden de får av sig själva i de kläderna så har jag inga som helst invändningar mot det hela. Det som gör mig upprörd är att jag anses vara galen som vågar säga att jag väljer att inte klä mig så för att jag inte känner mig bekväm i kläderna, inte känner någon önskan att bli betraktad som attraktiv och inbjudande, och helt enkelt tycker att kläderna ser löjliga ut. Jag är fullt medveten om att många betraktar min klädstil (eller snarare bristen på den) som löjlig, och jag säger inte på något sätt att folk ska sluta klä sig som de gör för att deras klädstil inte faller mig i smaken.
Varför har då inte jag den rätten? Folk kallar mig konstig, eller går så långt som att kalla mig transvestit - men jag ser det helt enkelt som att jag är mig själv, så som jag vill vara och inte som samhället har bestämt att jag borde vilja vara. Det är ett konstigt samhälle vi lever i, där självrespekt ses som något udda som inte är värt att respektera. Är det inte det, och inte denna fånighet kallad mode som borde betraktas som attraktivt?
To Be Free
To pull myself together
But if it's so good being free, would you mind telling me
Why I don't know what to do with myself?
