Winterdragon

Som framgår av titeln så har jag en blogg nu. Jag undrar om någon kommer att läsa den över huvud taget. Kanske. Så det är väl bäst att jag presenterar mig, eller något i den stilen.

...

Typiskt. Det är så här varje gång jag ska beskriva mig själv. Det är någon funktion i min hjärna som säger åt mig att springa och gömma mig när ämnet 'definiera jaget' kommer på tal. Vad finns det att säga, egentligen? Jag känner mig inte speciellt intressant. Finns det något bakom de två kvadratmetrarna hud, alla köttslamsor, inälvor, tentakler, blod, skelettdelar, organ och allmänt äckliga saker som utgör min kropp som är unikt? Förmodligen inte. Vi får väl hoppas att mina tankar är intressantare än jag. Eftersom det är det jag tänker skriva här.

Vad nu tankar är för något. Elektriska impulser som skickas hit och dit i hjärnan? En produkt av avancerade molekylstrukturers närmast oändligt komplicerade växelverkningar som har gjort mig till det jag är, från det att mina atomer inte var mer än kringirrande kvarkar? Om vi nu ska anta att universum är deterministiskt. Då kan vi lika gärna anta att min s.k. tankeverksamhet bara är ett sätt för någon som inbillar sig vara vid "liv" att försöka tolka världen runt omkring med hjälp av sinna sinnen, och avfärda den som patetisk. För om min känsla av att vara en individ bara är en illusion är det väl meningslöst att fästa någon vikt vid mina tankar. Även om så är fallet så har illusionen lyckats övertyga mig, jag känner mig ytterst verklig. Kanske är jag lättlurad i all min mänskliga inkompetens, kanske är det dåligt för min psykiska hälsa att fundera så mycket över existensiella frågor. Det leder ju ändå ingen annanstans än till ännu fler frågor, frustration över att jag kanske aldrig kommer att hitta svaren och efter hand även huvudvärk.

Men vad tusan, om jag nu har begåvats med en hjärna så kan jag väl lika gärna använda den. Cogito, ergo sum!