Obsession
Woho! Jag klarade teoriprovet! *Tillåter mig att känna mig lite nöjd med mig själv.* Skönt att slippa sitta mer med körkortsboken i alla fall. Nu är det uppkörningen jag oroar mig för i stället. Det verkar skitsvårt att lyckas med den, av vad jag har hört av vänner som kört upp har ungefär hälften misslyckats. Gläh. Det skulle vara så skönt att bli av med skiten. Få det där körkortet någon gång. *Surar över att jag inte fick ta MC-kort.* Aja. Jag har fått datum för uppkörning nu i alla fall. The dreadful day, I dare not name it. Eller ok då, 22 januari. Så. Nu kan ni alla hånskratta åt mig, should I fail.
Nog om det. I have more important matters to attend. Tre ton skolarbete. Men det är en bagatell. Det som verkligen ockuperar mina tankar är den berömda boken jag håller på och läser. The High Lord. Jag kan inte släppa den. Lite som en Harry Potter-bok. En sån som man går runt och läser för man vill inte lägga ner den för en sekund. (Det går ut över min sömn också, jag ligger vaken och läser alldeles för länge.) Jag är medveten om att jag går min omgivning på nerverna med mitt beroende, men jag tänker inte sluta förrän boken är utläst. Det är så härligt med bra böcker. Men samtidigt ytterst deprimerande. Jag vill bara dyka in bland sidorna och vara där. Träffa personerna jag läser om (som inte ens finns), och vara en av dem. Patetiskt, jag vet. Det är den drömmande sidan av mig. Det ÄR en trevlig distraktion dock. Jag känner mig inte stressad när jag läser. Ah, nu ska jag gå och fortsätta nörda mig. Bara 120 sidor kvar...!
