Winterdragon

Det är fantastiskt vilken kreativitet lidande alstrar. Att gå igenom ett känslomässigt inferno gör jäkligt bra poesi. När en väl kan andas igen. Det är fruktansvärt vilken ångest känslomässig instabilitet kan framkalla, men lugnet efteråt är underbart. Jag är tom. Och fullkomligt utmattad.

My heart is a fluttering bird in a cage of ribs
My eyes are dimming
And my head is spinning spinning spinning

And now: onwards to the Land of Sleep! (I wish. Jag har faktiskt jobb att göra...)