Winterdragon

2008. Nytt år. Gott vet jag inte, det återstår att se. Vad som helst kan hända, i princip. Be it good or bad.

2007 var både bra och dåligt för min del. Ingen idé att gräva mer i det, det som har hänt har hänt vare sig jag tänker igenom det en tusende gång eller inte.

Men nu är det nytt år. Av någon anledning känner jag mig motiverad att gå in med en cynisk inställning till det nya året. Paradoxalt nog är det positiva med att vara negativ att en väldigt sällan blir besviken, men ganska ofta glatt överraskad. Eller så får en helt enkelt det en har väntat sig. Notera att jag använder en istället för man. Det är en del i mitt feministiska projekt för könsneutralt språkbruk! Patetiskt, kan tyckas. Kanske det. Men värt ett försök i alla fall, ty vad för slags människa vore jag om jag inte försökte leva efter mina ideal? En patetisk människa.

Nyårslöften. Jag kan glatt konstatera att jag höll förra årets, vilket leder till detta års nyårslöfte: att skriva mer. Och tja, det här verkar ju vara en bra start i alla fall...

Avslutningsvis för det här inlägget, och inledningsvis för det nya året vill jag här nedan placera ett citat som jag tack vare en vän kom över idag:

"Have you even been in love? Horrible, isn't it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens your heart and it means someone can get inside you and mess you up. You build up all these defenses. You build up this whole armor, for years, so nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...

You give them a piece of you. They don't ask for it. They do something dumb one day like kiss you, or smile at you, and then your life isn't your own anymore. Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so a simple phrase like "maybe we should just be friends" or "how very perceptive" turns into a glass splinter working its way into your heart. It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a body-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain. I hate love."

- in Sandman: The Kindly Ones by Neil Gaiman

True words. Farewell, old year. Welcome, new one.