Winterdragon

Jodå, jag lever. Efter en välbehövd sovmorgon. Lite lustigt att den bara varade till tjugo i tio, när jag vanligtvis sover till två när jag får sova hur länge jag vill. Jag antar att det är en bieffekt av att ha gått upp vid fem i en vecka nu. Vilket är omänskligt tidigt. Men på något vänster har jag lyckats med det och ändå orkat städa från sju till två varje dag. Jag har inget kul sommarjobb, men det är okej. Det kunde varit så mycket värre. Och jag har ett jobb. Det går att bli överlycklig för mindre. Dock har jag börjat märka av en del yrkesskador, exempelvis att jag får en impuls att ta fram en trasa och börja skura så fort jag ser en blyertsklottrad vägg, och tänker att den som städade tågstationens väntsal gjorde ett riktigt dåligt jobb med torrmoppningen. Yech, I've become a monster...

Det här var visst ett väldigt intressant inlägg märker jag. Eller inte. Har jag blivit så arbetsnarkomanisk att jag inte kan skriva om något annat? Förhoppningsvis inte. Jag gör ett försök:

Jag har visst blivit kändis också. Var med på bild i Corren tillsammans med Peter Johansson, och släktingar har ringt och gratulerat och låtit väldigt stolta. Hah. Jag som inte ens visste vem han var innan konserten. Tydligen var han jättekänd. Woho, statuspoäng till mig för att jag och min nya cello är med på samma bild som en kändis, I guess... Han sjöng bra och var trevlig i alla fall. Echo chamber!