Winterdragon

Igår var det studentbal. Jag varken deltog eller bevittnade det hela, och jag ångrar det inte. Det känns utomordentligt bra att ha dragit mig ur hela galenskapen, faktiskt. Det som från början verkade vara en kul grej, en speciell upplevelse som bara inträffar en gång i livet visade sig vara ett överupptrissat kommersiellt jippo som jag kom att känna avsmak inför att vara en del av. Det är tråkigt att det har blivit så, för själva idén med en studentbal har jag ingenting emot. Men när det har blivit sådan press på det att alla inte ens kan delta - knappt en tredjedel av klassen var med - då känns det så överdrivet. Att behöva lägga ner flera timmar varje vecka i ett halvår - på söndagar, utanför skoltid - på att lära sig dansa wienervals i diverse formationer, att tvingas lägga ner tusentals kronor på klänning/frack, transport, fotografering, avgift för middag och anmälning etc. etc... Allt för att få en perfekt, oförglömlig kväll i ishallen som sedan finns att köpa på DVD? För att inte tala om de i sten huggna könsrollerna och ansträngningen det innebär att lyckas komma överens med sin danspartner under alla dessa timmar. Utan att ta faktumet att jag varken kan eller tycker om att dansa med i beräkning säger jag:

Nej tack. Då lägger jag hellre den tiden och de pengarna på något roligare, något som jag har mer glädje av i slutändan. För vad är väl egentligen en bal på Cloetta Center?