Winterdragon

Oj. Jag har just läst en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst. Helt klart och utan tvekan den bästa icke-skönlitterära bok jag kommit över hittills. Okej. Jag skall försöka att vara saklig nu och ge någon slags recension i stället för att bara häva ur mig extatiska läten som nedskrivna blir något i still med "Iiiiiiiiii!!! (tänk fangirl-skrik) Den här boken är awesome och hur bra som helst och helt enkelt jättebra och LÄS DEN FÖR TUSAN!!!" *hrm* Även om jag faktiskt är SÅ exalterad skall jag försöka skriva en något så när saklig recension om varför den här boken är så väldans bra.

Jag kan börja med att tala om vad boken heter. Märk Världen av Tor Nörretranders. I stort handlar boken om människans medvetande; vetenskapliga upptäckter och filosofiska tankar som har lett fram till dagens världsbild. Inte bara hur människan ser på världen, utan också hur hon ser på sig själv. Boken är en sammanfattning av vad vetenskapspersoner och andra har kommit fram till (samt hur och varför de har gjort det) inom områden som termodynamik, kunskapsteori, informationsteori, psykologi, neurologi, religion, civilisation, fysik, kosmologi, logik med mera, som alltihop hänger samman med hur människans medvetande fungerar, uppstod, och hur vi över huvud taget skall kunna diskutera det.

Har vi egentligen en fri vilja, eller är det bara en mycket övertygande illusion? Är vi begränsade i vår förmåga att förstå världen på grund av den begränsade mängd information våra sinnen kan processera? Är vi över huvud taget medvetna om allt som går in genom våra sinnen? Är vår föreställningsförmåga begränsad av samma anledning? När i människans historia uppstod självmedvetandet? Varför uppkom religioner? Vad har skillnaden mellan monoteism och polyteism med medvetandets utveckling att göra? Hur uppstod universum? Skapades det ur ingenting? Är det ens meningsfullt att ställa en sådan fråga? Är världen så som vi upplever den? Är alltihop en illusion? Är det någon skillnad mellan mig och omvärlden? Vad är den stora grejen med att vara människa, egentligen?

Boken är skriven ur en naturvetenskaplig synvinkel, och anledningen till att den tilltalade just mig så oerhört mycket är att den diskuterar saker som jag har funderat på i hela mitt liv. Allt detta och mer har jag filosoferat kring, det skulle kunna sammanfattas i att jag är Nyfiken. Nyfiken på mig själv och världen, helt enkelt. Jag har läst böcker, artiklar, diskuterat med de som har orkat höra på, och funderat tills min hjärna metaforiskt talat har exploderat. För tusan, jag har börjat läsa astronomi och fysik på universitetet på grund av den där nyfikenheten. Och nu har jag läst en bok där jag plötsligt ser alla mina tankegångar nedskrivna i ord. Det gav mig liksom en känsla av hopp och gemenskap. Det är inte bara jag som har tänkt dessa underliga tankar, utan människor som är smartare än jag och högre utbildade har på ett vetenskapligt sätt faktiskt undersökt dessa saker som jag förgäves har suttit och tänkt på i min ensamhet.

Och nu har en fantastisk människa brytt sig om att uttrycka och sammanfatta all denna kunskap så att även dödliga kan begripa vad forskare och filosofer har kommit fram till utan att läsa sig till en mastersexamen på universitetet först. Jag skulle säga att boken är utomordentligt välskriven; lättbegriplig men fortfarande intressant. Jag skulle inte tro att det behövs mer än allmänbildning för att förstå boken, men å andra sidan är det fullt möjligt att mitt referenssystem i den frågan skiljer sig lite från allmänhetens efter nästan ett års naturvetenskapliga studier... Men inte många skulle nog förneka att boken är mycket pedagogiskt skriven.

Det är inte ofta det händer - men den här boken har förändrat min världsbild. Den känns klarare; tankar som låg i dammiga trassliga nystan har ordnat upp sig, och jag har helt klart fått ett nytt perspektiv på både omvärlden och mig själv. Det var delvis skrämmande, men allra mest var det intressant, och det gjorde mig glad och hoppfull, för att inte säga exalterad. Det måste vara en av de bästa sakerna med att vara människa: att känna att en har förstått något. Verkligen kommit till en insikt. Med all min nyfikenhet måste jag säga att det är en av de saker jag tycker allra bäst om i livet. Meningen med livet, om en vill se det så. Boken gjorde mig än mer övertygad om att jag gjorde helt rätt i att välja att läsa astronomi. För tillfället håller jag på att tråkas ihjäl av matte, och jag har ingen aning om vad som kommer att hända om några år när jag står där och skall hitta ett jobb, men hur skulle jag någonsin kunna leva med mig själv om jag lät sådana petitesser komma emellan mig och min nyfikenhet, själva livets essense?

Om jag nu skall avsluta denna spontana och ostrukturerade recension, så tänker jag rekommendera den här boken. Så, läs Märk Världen om du är nyfiken. På världen eller människor eller dig själv eller något relaterat. Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att den här boken passar alla, men om du har det minsta intresse av att ta dig igenom 550 välskrivna sidor (med många fina bilder, haha) för att få en aha-upplevelse av världsomskakande dimensioner så rekommenderar jag å det starkaste att du läser boken snarast möjligt.

Inspirationsfaktorn är skyhög. Nu skall jag ut och Märka Världen.