No, I was wrong...
I can see!!!
...
No, I was wrong...
Ungefär så, fast angående att vara frisk. Jag kände mig faktiskt bättre för en vecka sedan, så jag tog mig iväg till universitetet. Fick reda på att en av de labbar jag missat under min frånvaro skulle gå på eftermiddagen, så jag blev kvar till fem. Lyckat. Givetvis var det att överanstränga mig, och dagen därpå kunde jag knappt lämna sängen för all huvudvärk, feber, hosta och allt snor. För att inte tala om orkeslösheten! Alltihop är fortfarande kvar, som en väldigt mild förkylning, så jag lider inte överdrivet mycket av symptomen, men det suger musten ur mig! Jag kan inte ens ta en halvtimmes promenad utan att bli helt slutkörd. Det är så fruktansvärt irriterande, för jag kan varken plugga effektivt, träna, eller cykla till ställen. Gå tar dubbelt så lång tid, men det gör mig åtminstone inte svimfärdig. Detta har nu pågått i tre veckor, och det driver mig till vansinne! I morgon ringer jag en läkare, igen, och hoppas att de kan laga mig på något sätt. Jag vill ha energi, jag vill leva mitt liv, men jag orkar inte. Orkar bara ligga hemma och på sin höjd läsa någonting. Visserligen är katterna glada, men min utbildning blir lidande. Jag missar labbar, och ser möjligheterna att klara tentan om en vecka som försvinnande små. Ack och jättemycket ve!
Inte går skrivandet bättre heller. Det suger. Min självdisciplin är ur funktion. Jag skall försöka ta mig i kragen, och komma tillbaka och klaga på något annat än den här evinnerliga förkylningen inom kort. Hoppas går ju, i alla fall. *rullar ihop mig under täcket i en boll av bitterhet*
...
No, I was wrong...
Ungefär så, fast angående att vara frisk. Jag kände mig faktiskt bättre för en vecka sedan, så jag tog mig iväg till universitetet. Fick reda på att en av de labbar jag missat under min frånvaro skulle gå på eftermiddagen, så jag blev kvar till fem. Lyckat. Givetvis var det att överanstränga mig, och dagen därpå kunde jag knappt lämna sängen för all huvudvärk, feber, hosta och allt snor. För att inte tala om orkeslösheten! Alltihop är fortfarande kvar, som en väldigt mild förkylning, så jag lider inte överdrivet mycket av symptomen, men det suger musten ur mig! Jag kan inte ens ta en halvtimmes promenad utan att bli helt slutkörd. Det är så fruktansvärt irriterande, för jag kan varken plugga effektivt, träna, eller cykla till ställen. Gå tar dubbelt så lång tid, men det gör mig åtminstone inte svimfärdig. Detta har nu pågått i tre veckor, och det driver mig till vansinne! I morgon ringer jag en läkare, igen, och hoppas att de kan laga mig på något sätt. Jag vill ha energi, jag vill leva mitt liv, men jag orkar inte. Orkar bara ligga hemma och på sin höjd läsa någonting. Visserligen är katterna glada, men min utbildning blir lidande. Jag missar labbar, och ser möjligheterna att klara tentan om en vecka som försvinnande små. Ack och jättemycket ve!
Inte går skrivandet bättre heller. Det suger. Min självdisciplin är ur funktion. Jag skall försöka ta mig i kragen, och komma tillbaka och klaga på något annat än den här evinnerliga förkylningen inom kort. Hoppas går ju, i alla fall. *rullar ihop mig under täcket i en boll av bitterhet*
Kommentarer
Trackback
